Allmänt om kattutställningar

För att få ställa ut en katt måste man vara med i en kattklubb. Kattklubben är ansluten till ett kattförbund. Det största förbundet i Sverige heter SVERAK. Sverak är i sin tur ansluten till FIFe som är ett internationellt kattförbund. Man har gemensamma (jag vet inte hur mycket som FIFe bestämmer och/eller om Sverak har många egna) regler och stadgar. Dessa rör t.ex. vilka kattraser (måste bara inflika att word rödmarkerade detta och ville att jag skulle skriva köttraser istället…) som är godkända att avla på och ställa ut, hur katterna ska se ut inom de specifika raserna och hur man ska föda upp, sälja och ta hand om sina katter. Så vitt jag vet finns det bara ett kattförbund utöver Sverak i Sverige; IDP. Idp står för independent och det är alltså ett självständigt och oberoende förbund. Jag kan ännu mindre om Idp än om Sverak så jag ger mig inte in på närmare förklaringar här. All info som följer handlar om hur det går till i Sverak.

Det är de olika kattklubbarna som ordnar och håller i utställningarna. På en utställning ska katterna få bedömningar på hur väl de överensstämmer med/hur bra de ser ut enligt den rasstandard som finns skriven för varje godkänd ras. I standarden står det hur katten ska se ut. För en cornish rex är t.ex. pälsen väldigt viktigt, men även profilen (på huvudet), kroppen, öronen, svansen, benen, morrhåren, ögonen etc ska se ut på ett visst sätt. Katterna får poäng för olika saker – maxpoäng är 100 och då är katten helt och hållet idealisk och perfekt.

Hos crx:en ger pälsen 35 p, huvudet 20 p, ögonen 5 p, morrhåren 5 p, kroppen 25 p, svansen 5 p och konditionen 5 p. Hos andra raser är det annan poängfördelning. CRX-standarden är ganska luddigt formulerad och det gör att det kan finnas stora variationer i hur katterna ser ut. Det finns cornishar som ser mer ut som ursprungscornishen (den europeiska typen) och katter som har mer extrema drag (den amerikanska typen). De flesta kan rymmas inom standarden trots att det i vissa fall är stora skillnader dem emellan. Det avgörande blir då domarens preferenser. I dagsläget är det amerikanska, lite extremare ofta det som anses som finast (men personligen kan jag ibland tycka att det inte riktigt överensstämmer med hur jag läser standarden. Fast det är just det där med att det går att tolka på så många olika sätt…) men det varierar ändå från domare till domare och från utställning till utställning. Jag tror (för jag är inte tillräckligt insatt än) att de flesta uppfödare strävar efter ett mellanting och att även domarna vill ha drag från båda typerna för att det ska bli en riktigt bra cornish.

Förutom själva bedömningen så tävlar katterna mot andra katter, både inom sin ras och mot andra raser. Dessutom ska katterna visas upp för allmänheten och en utställning kan ofta bli ett första steg för någon som går i kattköpartankar – så var det för min del.

Tyvärr har jag själv upplevt att utställningarna är ganska svårtillgängliga för åtminstone mig som besökare. Katternas ägare är ofta frånvarande eller upptagna med att prata med varandra så man får ofta själv ta initiativ till samtal. Det har inte funnits några förklaringar på hur det går till i själva bedömandet och tävlandet och inte heller information om de olika raser som visas på utställningen. Det är lätt att känna sig förvirrad och bortkommen. Nu när jag har ställt själv för första gången inser jag hur lätt det är att vara fokuserad på det egna. Men när jag blir mer van hoppas jag bli mer uppmärksam på alla dom som faktiskt betalar för att få komma in och titta på min och andras katter.